S.570. "^ "^ PAYKUL TAL OM 9JUa-KÄJJKEl)0MENS ' HFSTORIA FÖR LINNES m '■::^ ^Siö (^^ joi/<-^!i»^ ^- i^^^Z t/ ISlUL^^ TAL, OM DJUR - KÄNNEDOMENS HISTORIA FÖR LINNES TID. HÅLLET VID PRiESIDII NEDLÄGGANDE UTI KONGL. VETENSKAPS ACADEMIEN DEN 28 MAJI 1796. AF GUSTAF PAYKULL, Cancellle - Råd , Ledamot af Kongl. Vetenfkaps-SocietCi ten i Upfala, Vetenfkaps Academierne i Florens och Siena, famt Natur Hiftorie Sälllkapcrnc i Paris och Köpenhamn* STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. p. L1N0H, 1 79 7. S- ffO Gr. Ml NE HERRAR! Då jag i dag har äran i värdigare händer ofvef* lemna det Praefidium iom Eder godhet mig anförtrodt, och då fåiedes våra gamla fedvänjot före/krifva mig den /kyldigheten at afhandla nå- got nyttigt til Academiens yrken hörande ämne* utbeder jag mig at få lemna et förför til Djur- kännedomens Hiftoria i Sverige för Linnés tid^ eller til början af I730^talet , då denna ftora Mannens Arbeten begynte at gifva en förändrad utfigt åt hela Natur-läran* At jag icke anda til närvarande tid > Mine Herrar, utfträckt min afhandling, hoppas jag af flera fl^äl /kal vinna Ert bifall* De förändringar och förbättringar Linné i Zoologien infört äro få många, at deras utredande och granfkning en- famme ikulle utgöra ämne för et vidlyftigare tal än detta ^ och huru ikulle jag kunna afhandla den tilväxt någon del af Natur- läran i Sverige A fedart fedan Lwnés rid. vunnit? utan at tillika göra vår egen Acac'emies beröm, och fåra flere af defs nu varande Medlennmars blygfamhet, fom , ehuru med rätta fäkre om efterverldens bilJiga vits- ord, likval ogärna Ikulle höra at jag i dag före- kommit des dom. Huruoan våra älfta förfäders kännedom af Djur- riket varit be/kaffad, är ej få fvårt at föreftälia ofs. Ehuru man förgäfves bland dem Ikulle föka en Ar[lloteks eller Plhiins , borde likväl et folk fom til (iöriia delen lefde af jagt, fi/ke och bolkaps- /kötfel, nödvändigt förvärfva fig någon kun/kap om de d ur fom jfkulle gifva dem kläder och föda. Ockfa {inner man ofta fpår at de dermed varit fyffelfatte, färdeles genom de utvägar hvaraf de betjänar fig til djurens fångande. I Edda om- talas lålrdes at Thor metat, och om nät talas i p^olfimga Sagan. Ändå fiörre /kickelighet och kunikap fordrades väl til falkars inöfvande at fånga anc ra foglar, och man vet likväl at bruket af dem, äfven fom af hundar, i älfta tider ej varit i N( rden okändt, utan omtalas redan Kung Adils hck i Ro/f Krakes Snga. Af de hemtamde djuren n\ttjade våra äifta förfäder häfiar, kor, getter, frr, fvin och höns. Detta alt kan dock ej egentv ligen kallas några färdeles zoologiska infigter, och Sagorna deremot öfverflöda med berättelftr om vidunder och mifsfofier, ty få i Norden iom under blidare himmel, tyckes män- nifkornas lott i allmänhet varit, at altid förd föka efttr det obegripliga och förvånande, famt behöfva lecler at updaga äfven de enklalie fan- ningar. Efter Efter Chridna lärans inkomft, och då gemen- ilcapen med det öfriga Europa började flräckas utom härnader och vikingsfärder, hade man väl rätt at hos våra förfäder vänta någon fiörre up- lysning, äfven i naturens betragtande, hälft blotta kännedomen af de lärda fpråken, ehuru in/kränkt den ock var, likväl åtminftone händelfevis kun* nat föranleda til någon kännedom af Grekelands och Roms Au^torer i Natur-läran : men det var mera enligt med Romerfka hofvets ftatskonft denna tiden at förmörka, än uplyfa männifkoförftåndet* Det fcholaftilka grälet fom hela medeltiden up- fylte Europa, var icke farligt för Påfveväidet, ty få länge vid alla larofäten endaft tviftades om ord, abilra<51:a begrepp och finheter fom omöje- ligen kunde fattas, vandes ej fnillet at taga en flygt, der det borde ledas af annat än förut- fattade fördomar 5 men en vettenlkap der alt borde ftödjas på rön och förfök, der alla phoe- nomener borde förklaras, men endaft förklaras efter erfarenhetens fäkra utflag, en fådan vetten- lkap var vådelig för det andeliga kyrkoväldet, och kunde lätt vänja for/l-^aren at fråi naturens betragtande käfta ftna ögon på tidehvarfvets me- ningar och tankefätt, famt ranfaka dem efter lika grunder. Natural-hiftorien gynnades derföre ej allenaft aldeles intet, utan Påfven HDnorius IIT i fit bref af år 1219 fl) til famtelige SvenfKa Bifl^oparne, förbjöd äfven uttryckeligen Mun- karne vid ftraff af bannlysning cit lära Jig Flficmt^ och är det högft troligt at de fom lydiga barn ftällt fig den helige Fadrens vilja til fullkomlig efterrättelfe. A 2 S.ven- «) Brefvet finma i Ömhjeims BuUarium t. i, p. 173. Svenfkarnas refor pä trettonhunclra-talet til ntländfke Academier, och i fynnerhet Paris, måfte dock llundom hembragt någon /lags kunfkap i Natur - Järan , hämtad ur Arijlotelu och Plinii Ikrifrer, och en Magifter Knut, Domherre i Lund, fom dog är 1260, berömmes bland annat för in- figt i Naturkunnigheten 5 men hvari denna infigt egenteligen beftått vet man nu mera aldeles intet. Roger Baco i England och Jllbertns Magnus i Tyik- landjVoro utrikes denna tidens kunnigalie Natural- hiftorici, och bägge belöntes med famtidens til- mäie af trollkonft. Emedlertid hördes deras före- läsningar med mycket tillopp äfven frän Norden, och bör man bland Sven(kar nämna den bekante Petrus de Dacia, från Wisby, fom i fin ungdom 1266 refle til Cöln, och fluderade trenne års tid vid det der inrättade allmänna Nordi/ka läro- färet under Albertus Magnus; men hvad han der. vid vunnit vet man intet. Förmodeligen var det i Natur-läran mycket litet, utan fyffelfatte han fig med helt annat, nämligen at vidlyftigt famman- ikrifva den hdig3. Chrjjiina från Hiimbekns legender, och vid mognare år, då han å nyo refte til Cöln, at hämta hem med fig derifrån til Sverige, nio hufvuclen af de få kallade elfva tufende Cölni- Ika jungfrurs. I äkarekonften i det trettonde och följande är» hundrade, kunde ej heller bidraga til Natur-lärang framfleg, ty utom det ufiaife qvackfalfveri, trod- dts vid]l Cajior breviter deUnea» tus i687 , och Elephas delineatus i6pj. Utom en onödigt upl^aplad Hebrej/k, Greki/k och Latinfk crudition , innehåller differtation om dufvan nä- f^an intet annat än traditioner fora kännas af hvar Skogsvagtare, och den om elefanten är li- ka ofullkomlig, famt beftår af de gamlas fam- manraffade berättelfer. Bland annat bevifes der rätt utförligt, at elefantens betar ingalunda äro tänder, utan horn, fom på viffa tider affalla och åter " ■ 27 åter tilväxa, faft de fått et nog ovanligt läge, och brutit fram genom munnen. Afhandiingen om bäfvern är något bättre, men innehåller dock inga egna rön, utan famlade och ftundom gran- ikade berättelfer af äldre och nyare Auc5torer. När de tvänne förftnämde differtationerna jäm- föras med den de Piirpura hvarvidi?^7^ refponde- rat , blir man derigenom än mera öfvertygad, at deffa arbetens dugeiighet, denna tiden mäft berodde af Refpondenterna fjelfva. Här före- kommer långt mindre erudition, men i defs ftäl- le åtlkiliiga artiga anmärkningar om purpurfär- gen, och en beikrifning öfver purpurfnäckans få yttre fom inre delar, författad med en hos ofs denna tiden ovanlig och oväntad noggran- het. Schvammerdams arbeten lär dock vår Aucftor ej fedt, utan anför endaft en af defs obferva- tioner efter ^ohan Daniel Major, Med famma f ägnad, Mine Herrar! fom jag haft at omförmäla det vi nu änteligen vid Up- fala Academie funnit en zoologi/k differtation af värde, får jag efven nämna den, fom der år 1694 ventilerades de Baloena, h varvid Medicinae Profefforn Droffander var Praefes , och Salomon Drake Refpondens. Auäorn til denna afhandjing är få vida jag vet den förfta i Sverge, fom bjudit til at utreda Synonymien hos Au(^orerna, och fynes efven med framgång företagit fig denna otta få fvåra granfkning. För öfrighet rö- jes hos honom öfver alt urildlning, och känne- dom af tidehvarfvets bäfta Auflorer. Den egen- teliga Grönlands hvalens yttre delar belkrifvas med noggranhet, och Auåor är nog uprigtig at om 28 ■ om defs inre anatomie tilftå fin okunnighet, anförande blott efter Rondelet, at den Ikall lik- na Delphinens, hvarföre ock dennas inre delar, och likhet med mammalia, korteligen efter Au- 6orerna omförmälas. En annan differtation , hvarvid Drojfmider varit Praefes, och den yngre Rudbeck Refpondens, nämligen de Pmpagatione plantarnniy fom ventile- rades är 1686, och eljeft i många delar förtjänar bifall, bör ock här omnämnas, efter den hän- delfevis i djur-riket framför en ypperlig galen- ikap. Sedan Auc^or omtalat växters upkomft genom förrutnelfe, fager han vidare 5 at denna äterupväckelfe ej endaft tilhör växterna, utan efven djuren, och, efter von der Becke, at ormar i bitar fönder/kurne och rutnade, åter genom folhettan biifva nya ormar, efven fom grodor, ålar, flugor, och kräftor, kunna bringas til ftoft, och åter uplifvas. Men ej nog härmed 5 Auåor fortfar: når pankakor af ank-dgg, om fommarn fä riitna , framkomma deraf grodor; och or fa ken an- föres, nämligen at ankorna ofta maft lefva af gro- dor , och ej helt och hållit kunna nplofa och forfiora grodornas falt, hvari deras materiella lif hejiur ; utan endajl få mycket fnidlta det, at det med den of riga chifkis kan circnlera och tjäna dem til föda, Deraf händer, at i pankakor af ank-ägg, fom en vifs tid blif vit förvarade, detta faltet , genom en yttre kraft fatt i rorelfe , börjar at gdfa med dmnen fom der* med dro enjldmmiga , och om dejja da innehålla nå- got hvarpå det genom gdsning kan vdrka, modifieras det få, at af hvarje få dan ror elfe en fdrfkildt kropp iipkommer. Få löjligheter äro väl {förre än både denna 29 denna upgift, och defs förklarings emedlertid äro dock bägge af en man fom af Sverges Na- tural hiftoria har verkelig förtjänft, och ikulle haft ännu ftörre, om ej den olyckliga vådeiden, fom 1702 lade Upfala i a/ka, förflört det fär- diga manufcriptet, af hans RefebeHvrifning til Lappmarken, få at vi nu af hans famlingar i zoo- logien endaft äga qvar, defs vackra afritningar af fvenfka foglar, fom förvaras på Leuffta. Lå- tom ofs derföre beklaga fniilets mifstag , fom alt för ofta förvandlat Lärdoms hiftorien til ea ofantelig tafla af männiikoilägtets dårfkapers lå- tom ofs efven beklaga et tidehvarf fådant fom detta, der Riidbecks befynnerliga pankake för- vandling, ej allenaft intet väckte almänhetens åtlöje, utan ock från fjelfva Tronen belö- nades 5 ty man bör veta at Drotning Ulrica Eleonora befalte detta arbetets öfverfättande på fvenfka, och vid läsningen deraf tildelade Au- <5torn hundrade ducater. Trenne år efter Riidbecks nu omtalte differ- tation, ventilerades en i Upfala, kallad Apum rex et grex , h varvid Mathes. ProfefTor Spole var Praefes och Herlin Refpondens. Definition fom Au<^or -t3eri lemnat på Bi är denna: Bi dr et fortrdffeligt Jlag blodlos infe^, fom famlar , och i fynnerhet til mdmiijkans nytta hemfor, den adla faft, hvilken forjl genom den Giidonimeliga foifynen blif- vit danad i luften y och fedan nedfallit pa trddens blad och p& blommorna. Det öfriga fvarar mot definition, och innehåller affkrifter ui Ar ifi oteles, Plinius och Virgilii Georgica, med et noga bibe- hållande af de gamlas fördomar, fåfom at bien ej 30 ej andades, at vifen är famhallets Kung, at den* na ej fom andra bien är förft larf, utan ftrax vingad, och få vidare. En enda differtation återftär nu blott at nämna, bland de zoologifke fom förra århundra- de i Upfala utkommit; nämligen den de Natura avium, hvarvid Polit. Profeffor Schvede v^r Praefes, och OlofCelfius Refpondens år 1690. Efter den ti- dens vanliga underfökningar om urfprunget til ordet avis , tiden til foglarnas fkapelfe, ämnet hvaraf de /kapades , och om Gud Ikapade ägg eller foglar m. m. alt upfylt med en vidlöftig Hebrejlk och Greki/k erudition, kommer Au<^or närmare ämnet, och ger den dä för tiden van- liga indelningen at foglarna, famt be/krifver i korthet deras fatt at flyga och fimma, deras näfien, liggningstid, omforg för fina ungar ra. m. Man måfte efven göra Författaren den rättvifan at han beftridt flere af fin tids fördomar om foglarne, fåfom gammens tilkomft utan hanne, de förr omnämde änders upkomft af et träds frugt vid Orcadi/ka öarne, och få vidare. Sedan jag nu genomfett zoologiens tilflånd i fjuttonde Seculo vid Upfala Academie, fordrar ordningen at vända mig til Åbo; men förgäfves fkulle man der föka en f^örre uplysning. Bland detta Lärofätets Profefforer finna vi endaft fyra fom praefiderat för zoologin<.e differtationer. Den förfta var Achvelins^ Eloquent. Profeffor, fom från år 1678 til 1682, i flere til hvarannan höran- de afhandlingar, utgifvit et verk fom han kallat Contemplatio Mundi, Sedan han deri underrättat fina " ' -I II I 31 fina landsmän om Aftrologernas kun/kaper,. och planeternas lyckliga eller fkadeliga inflytander, har han gifvit tre differtationer öfver djur-riket, fylde med blotta namn, utan definitioner, pä djur, foglar, infecfler och malkar, famt alla fa^ belagtiga berättelfer han kunnat öfverkomma , om drakar, ofanteliga ormar m. m. ofta före- nade med egna lika vackra rön 5 fåfom at han fedt bien genereras af hånning, och få vidare. Samma Profeffor praefiderade ock år 1683 för en differtation de Cetis, h varvid en Hval var Refpondens, och denna afhandling innehåller djupa underfökningar om cetae blifvit til Adam framförde at nämnas? Huru det kunnat Ike? På hvad fpråk djuren af Adam namngofvos? jämte ranfakningar om värkningarne af Hvalar- nas fjälar, och om Jonae hvalfilk, men intet an- nat af värde , och är ändå rätt lång. . Under Praefidium af Wanockms Moral, et Hiftor. Profeffor, harendaft en differtation i zoo- logien utkommit, nämligen de Hakyone år 1682, och at dömma af denna, önlkar man fig icke flera. På titelbladet derutaf förefaller et oform- ligt trädfnitt af Alcedo ifpida. Likväl var ej Auélor få öfvertygad om denna fogel varit de gamlas Halcyon. Som et bevis af denna tidens fatt, at hos ofs föreftälla Natural-hiftorien, bör anmärkas, at Auc^or börjar med at bevifa det Halcyon värkeligen är til, efter fager han, alt mitt arbete eljejl Jkulk vara f'ifdngt, och fortfar vidare fålunda^ det forjta bevifet hvarigenom det bejlyrkes at Halcyon värkeligen är til, kan hämtas af Jkapelfens allmännelighet ; ty när den Jiora Guden, fom 32 fom all fingf vphofsnian, pd femte Jkapelfcns dag^frauh bi'ngte foglonies fdrjkilta fin g af vatnet , få fer jag intet hv ar före icke ef v en Halnjon kan raknäs bland dejja. Hela diffcrtation fvarar för öfrigit mot början, och j^rif oteles, Propert ius, Pliniiis, Am- broftusy och Aelianus citeras om hvarandra. Petrus Halm Profeffor i Phyfiquen är den tredje fom vid denna tiden i Abo praefiderat för zoologi/l^e differtationer, och deffe hafva ut- kommit i föJjande ordning, nämligen: de Avi- bus år 16875 d^ Qiiadrupedibus 1688, de Columhis 1 69 1, äter de Avibus 1694, de Cygno ejnsque can^ iatione 16975 de Vera infetioriim gener atione 1703, de Leone 1706, och de Elephantis 1709. Den förda de Avibus är, efven för fin tid, tom på kun/kaper i Natur-läran 5 men deremot full med underfökningar, om foglarnas forfla verkande or- fak, fom dä är Gud, deras andra verkande or^ fak, fom är Naturen, deras forfia och ytterjla ändamål , fom är Guds ära , och deras finis in- iermedius , fom är mdnnifkan, Foglarne hafva val ock defsiitom, fager Auflor, et egit dndamul^ men det känner ej mdnnifkan, tij orfaken hvarfore ej aU ta tyckas gagna och tjdna henne, dr fynden. Sluteli-. gen underfökes om rotfoglarne, efven i männi- fkan» ofkyldighets tilftånd, varit köttätande? Hvil- ket jakas, faft de, fom Au<^or menar, (irax ef- ter fyndafloden, genom et underverk blifvit tvungne at åtnöja fig med frugter; på det viffa flägten, fom eljeft bordt tjena dem til föda, ej fkulle utödas. Jag hade få när glömt at fäga, at Författaren indelar foglarne i köttätande, frugtätande, fådane fom äta än et än et annat, famt vat- ^ ^ i 33 vattufoglar, och at af hvardera några exempel anföras. ProfeiTor Hahn lär dock ej fjelf fun- nit denna diflertation för ämnet tilräckelig. Man fer derföre at han några är efter praefide- rat för en annan, äfven om foglarne, hvarvid Helin varit Ref pondens, och man måfte lemna denna fenare mycket företräde för den förra , famt göra Au<5Lor den rättvifan, at han ur tidens vanliga källor , fammanfökt åtlkiiligt om foglar- nas parning, ägg, liggningstid, och öfriga hus- hållning, fom var tjenligt at vid et Lärofäte vända ungdomens upmärkfamhet på denna de- len af Natural-hiflorien. Hvad fom äfven dä kan hända vann nog bifall, är en vidlyftig un/, derfökning om foglarne blifvit fkapade af bara vatten, eller af en vattenblandad luft, eller af . jord eller af et jordblandat vatten, eller al- deles af intet? Och målte Praefes anfett denna frågan at vara af färdeles betydenhet, efter hon förekommer i alla differtationer om foglarne, fom under honom blifvit ventilerade. Differta- tion om dufvan , hvarvid Hjelmer var Refpon. dens, innehåller rätt litet om dufvornas Natural- hiftoria, men defs mera om deras moralifka e- genfkaper, och ditåt vifar äfven fjelfva defini- tion nämligen: Dufvan är en flickande, enfaldiga renlig, mild och ofkyldig fogeL Defia egenskaper afhandlas fedan hvar för fig, och til en ftor del efter Skriften, då man val kan föreftälla fig at ej Noachs dufva blifvit glömd. Til Hut före- komma några thefer, af en enfald värdig duf- vans moralifl^a Au6lor, fåfom: Stjärnorna dra in* tet delar af himmelen; Solen år intet florre om mor^ gonen an om qv allén , och få vidare. Differtationi C om 34 om de Fyrfofade djureii, för hvilken Hnhn prjtH- derade, är i alla fall värdig at liknas vid defs förfta om foglarna": fammagral, famma underfök- ningar om förfta och andra värkande orfaktrna, famma indelning i köttätande, frugtätande, m. m., famt för öfrigit iamma tomhet. Alhandlingen öfver fvauan och defs fång har ej eller mycket ftörre värde, och innehåller blott, utorti en opfiaplad erudition ur Auiflorerne, en föga noggran be- A^rifning öfver åtJ^killiga fvanens delarj deremot har differtation om hiJeMernas tilkonifl, åtminftone den' förtjenfien, at generatio aequivoca deruti be(lrides> ehuru Au och hvarvid Joli. Carlborg varit Refpondens, in- nehåller en monographie öfver hjort/lagtet, och i fynnerhet kronhjorten, deri Auétor, utan fär- deles urlkillning, fammanblnndat falfkt och fant, och hvad man knappt /kulle vänta, Huteligen lär fina Läfare at göra gelé af hjorthorn. Aret efter refponderade JoL Mcrhiin, under Log.'& Methaphyf. ProfefToren JoL Steuch, för en differtation de Generatione Infedtomm, Afhand- lingen ät helt kort pä endaft otta oc^av blad, och näftan et helt uptages likväl blott med un- derfökning, om infeélerna blifvit /kapade vid fjelfva /kapelfen, eller förft efter fyndafallet? emedan de tyckas göra männiP^an mera /kåda än gagn. Auäor tror dock det förra, nekar för öfrigt generatio aequivoca, och tyckes hämtat god fördel af Rhedis underfökningar. Då jag nu med granlkningen af de zoologi- flce afhandlingar fom vid Upfala Academie ut- kommit, hunnit ända til år 1719? har det /kedt xxied förbigående af tvänne under Medicinae Pro- feffor Roberg ventilerade difTertationer, hvilka jag med flit dröjt at omnämna, för at fedan få förena dem med de öfrige fom famma Lärare utgifvit. Un, feW 39 Uncler Mobergs 'hand började djur -kännedo- men at vid Upfala Acadennie taga et helt annat fkick än tilförne, och de zoologilke afhandlin- gar för h vilka han praefiderat, bära derom et fäkert vitsord. Deffa äro utom åtikilliga Anato^ mi/lva d i fferta ti o ner, en de Urfo år 1702, de Afta- CO fluviatile 1715, de Formicarum natur a 17ig, de Pifcibiis 1727, de Lagopode gallinacea et congencri- buf 1729, de Satinomim natiira et pifcatione 1730 och de Libella 1732. I ftället för alt det förr van-» liga grälet om förfla och andra orfakerna, nam* nens Grekifka uphof, och en af de gamla hop- ftaplad onödig erudition , finner man här näftan öfver alt egna rön, kännedom af tidehvarfvets bäfta Författare, och en fäker Anatomie, hvar- ibland den öfv^er björnen och laxen, kunna fon:i exempel anföras. Ej nog härmed, djurens lef- nadsfätt och egenfkaper, ränfades fmåningofti frän de många fabler, hvarmed de varit vanika- pade, och deremot upgofvos värkligheter, och nyttiga underfökningar, hvaribland den om kraft- ftenarnas tilkomft, i fynnerhet förtjänar upmärk* famhet. Differtation om myrorna tyckes dock vara nog under de öfrige, och detta bör före- falla få mycket befynnerligare, fom vi redati tretton år förut, öfver famma ämne, vid fam- ma Lärofäte, funnit en värkeligen god afhand* Hng. Auåor kände icke at efven myrornas ho- nor ha vingar, och anför den förr nämde fa- gan om de liora Indifke myrorna fom. famla gullfand, utan at derom väcka något tvifvels- mål. I almänhet tyckes ej i Robergs tid kun- fkapen om Infeélerna, hos ofs hunnit til någon höjd, och ännu år 1732 då TroliHändorne afhandla- des. 40 — --sa—- des, förekommer deruti en förderning af de få kallade Blodlofa djnrm^ efter Ariftoteies, Kring denna, tiden lär man dock i Sverige böijat at göra Infect-fnmlingar, efter Au(!Jlor upgifver kon^ften at förvara Infe^terna, nämligen antingen fem nu på knappnålar, eller ock, präfTade fom örter, och oppkliftrade på papper, hvilket fe- nare fatt med rätta längefedan åter blifvit aflagt. Utom alla deffa Academi/ka lärdoms-prof, JTom jag omtalat, äterftå änna för mig at vidrö- ra tvänne andra zoologilka afhandlingar, af det- ta århundrade, nämligen Profeffor Kilian Stohcdi i Lund Dijfertatio epi/lolaris de mimmulo Brätten- burge?iji af år 1732, och Trievalds Trasat om Bi tryckt i Stockholm år 1728. Den förftnämde Au- fkorn har i fit arbete ådagalagt både kunlkap och urilcilning, fårat rätteligen giffat at de fä kallade Brattenburgs pänningarne äro förftenin- gar af någon fnäcka. Trievald har författat en af de bälta pra<^i/ka afhandlingar vi ännu äga om Bifkötfeln , hvilken efven är för mycket känd , at dervid längre behöfva uppehålla mig. Vi ha nu, Mine Herrar! genomgått zoolo- giens hiftoria i Fäderneslandet, ända til Linnés jtid, och i allmänhet funnit henne vidkännas li- ka ftora ofullkomligheter, fom då åtföljde efven de öfrige grenar af Natural- hiftorien, nämligen alla dem fom nödvändigt /kulle upkomma , få länge et ordenteligt fyftem och rätt determine- rade genera faknades. Roberg til exempel hän- förde derföre björnen til kattilägtet. Ej nog härmed , voro ej eller de. färfkildte fpecies af hvart J 41 hvart Hägte , behörigen åt/kild , och kunde icke blifva det, få länge ftadgade och allnciänt ärkän- de namn på hvart och et faknades. Definitio- nerna, ehuru til Hut något förbättrade^ voro ef ven utan grunder. Således har til exempel i?oZ?^rg gifvit hönsflägtet ej mindre än tolf cara(!^erer, hämtade både af lefnadsfättet, och hela krop- pens färlkildta delar. Til laxens definition åter, har han användt hela trettio fem ord, emedan åt/killigt deri anföres, fom hör både til fifkar i almänhet, och laxens genus i fynnerhet. Det är icke här llället at underföka, om ej Linne fallit i en annan ytterlighet, när han til högft tolf ord inlkränkt definitionerna? Men med fäkerhet kan påftås, at Linnés korta ikiljemärken , öfver alt bättre determinerat Naturens alfter, än hans föregångares oformligt långa definitioner. Utru- llad med et /kapande fnille, kaftade han väl fina ögon öfver de fläfta Naturens länkar, men up- tog aldrig på en gång af dem flere, än fom e- gänteligen hörde til ämnet, och genom inrät- tandet af behöriga Claffer, ordines och genera, befriade han fig från nödvändigheten at vid hvart fpecies anföra mera, än fom fordrades at åt/kil ja det från fina närmafte famllägtade. Se- 42' ■ ' . Secreterarens Svar. Min Herre! Ibland de mäft förnöjande ämnen för Veten/ka- perne är att känna fin barndom och til växt 5 känna huru Snillet ofta utur inrotade meningar, vidikeppelfer och fördommar frambrutit, iikfom en qvafd Eld, likväl icke förftört utan upplif- vatj Huru det qvalm, fom gjort Veten/kaperne fmåväxte, blifvit förikingrat, de fjelfve förhulp- ne til frodighet af et välgörande ljus 3 Grenarne fullfatte af Rikedom, fom tiden icke få lätt kan förminlka. En fådan underrättelfe hafve vi fått uti Edert nu hållne Tal, Min Herre, och Aca- demien är derföre, äfven fom för B^ra förvalt- ningar fåfom Ordförande, all tackfägelfe Ikyll- "dig. — Om Natur -vetenlkapen vant hos ofs längre tillbaka öfverhöljd med mörker, få har det icke heller varit llort bättre i andra Länder, och Vi kunne få mycket mer tröfta ofs af den i fe- nare tider vunne heder. Det blef ljus när Linné kom, en Rikedom blef utbredd öfver alla Na- tur-lärans grenar, hvilken Vi önlka, Min Herre, alltid måtte komma i få goda händer fom £dra. 144 — Tål om djur-kännedomens historia för(e) Linnés tid. 1797. 42 s -, 2.- ' f r